Thoughts from places: Mattebänken
Igår på KU diskuterade vi om hämnd och om vi någonsin velat hämnas på någon. Såklart så sa alla ja. De flesta hade oftast velat hämnas på syskon eller andra familjemedlemmar men såklart så fanns det även andra man velat hämnd på under livets gång.
Vi diskuterade även det faktum att man kanske faktiskt hämnas på familjen då det är mycket lättare att göra det än mot andra. Alltså att man kanske tänker mer på att hämnas på andra men att man hämnas på familjen.
Jag har velat hämnas många gånger. På folk som sårat mig och jag velat såra tillbaka men inte gjort det inte. Antingen så vågar man inte eller så inser man att det inte är smart att sätta eld mot eld. Jag vet inte vad det är som får en att inse att det är fel. Samvetet kanske. Frågan är om det faktiskt alltid är så dåligt att hämnas? Ibland kanske folk behöver lära sig en läxa så att de inte gör samma sak igen? Men gör inte det att jag själv också behöver lära mig en läxa?
Sånthärfunderarjagpånärjagintevilljobba.
Kommentarer
Trackback
