Thoughts from places: Mattebänken
Igår på KU diskuterade vi om hämnd och om vi någonsin velat hämnas på någon. Såklart så sa alla ja. De flesta hade oftast velat hämnas på syskon eller andra familjemedlemmar men såklart så fanns det även andra man velat hämnd på under livets gång.
Vi diskuterade även det faktum att man kanske faktiskt hämnas på familjen då det är mycket lättare att göra det än mot andra. Alltså att man kanske tänker mer på att hämnas på andra men att man hämnas på familjen.
Jag har velat hämnas många gånger. På folk som sårat mig och jag velat såra tillbaka men inte gjort det inte. Antingen så vågar man inte eller så inser man att det inte är smart att sätta eld mot eld. Jag vet inte vad det är som får en att inse att det är fel. Samvetet kanske. Frågan är om det faktiskt alltid är så dåligt att hämnas? Ibland kanske folk behöver lära sig en läxa så att de inte gör samma sak igen? Men gör inte det att jag själv också behöver lära mig en läxa?
Sånthärfunderarjagpånärjagintevilljobba.
Thoughts from Places: Bussen
I ett tidigare inlägg använde jag mig av uttryck som jag själv predikar att man inte ska använda om man inte verkligen menar det. Det kan verka som en trivial grej, men jag tycker verkligen inte om när man använder ordet "Hata" med vardagliga associationer. Jag skyller på att det var morgon och att jag var trött när jag skrev det, men helt ärligt så skäms jag över att ha gått ifrån mina principer.
Det fick mig att tänka efter och jag insåg hur motsägelsefulla vi mäniskor faktiskt är. Vi säger saker som vi sedan själva inte följer. Jag gör det lika mycket som någon annan och det är verkligen inte okej. Om man verkligen ska ha en åsikt och stå fast vid den så jäller det ju att man gör det också. Sen om man vill byta åsikt så är det en helt annan sak men man blir lite av en hycklare om man säger en sak och gör en annan.
Det fick mig att tänka efter och jag insåg hur motsägelsefulla vi mäniskor faktiskt är. Vi säger saker som vi sedan själva inte följer. Jag gör det lika mycket som någon annan och det är verkligen inte okej. Om man verkligen ska ha en åsikt och stå fast vid den så jäller det ju att man gör det också. Sen om man vill byta åsikt så är det en helt annan sak men man blir lite av en hycklare om man säger en sak och gör en annan.
Om vi tar "Hata" som ett exempel. Enligt mig används det ordet för lättvindigt. Jag tycker inte om när man använder hata för att benämna triviala saker och trotts det gör jag det själv ibland. Jag förstår om andra gör det om de har en annan åsikt om saken än vad jag har men att jag själv gör det? Det stör mig.
Egentligen borde vi vara mer försiktiga med det vi säger över huvud taget. Det känns som att vi slänger ur oss allt vi kan helt utan att ha tänktigenom det en gång. Det resulterar ofta i problem.
När har man gått för långt?
Egentligen borde vi vara mer försiktiga med det vi säger över huvud taget. Det känns som att vi slänger ur oss allt vi kan helt utan att ha tänktigenom det en gång. Det resulterar ofta i problem.
När har man gått för långt?
